Günter Wallraff

Günter Walraff har fått operert inn nytt hofteledd og har begynt å jobbe i felt igjen. Den svenske avisa Dagens Nyheter har møtt ham.


"Julen 2008 fick hans fru och barn fira på egen hand, Günter Wallraff skulle agera hemlös och det finns ingen bättre dag att börja på än den 24 december. Den heliga aftonen firade han på ett härbärge med en hivpositiv frisör som fått sparken från sitt arbete och tappat fotfästet."

"En applåd kommer när Günter Wallraff berättar att han varje vecka får brev och samtal om missförhållanden på tyska arbetsplatser.
Det är förstås omöjligt att hinna med allt.

– När det dyker upp riktigt flagranta fall brukar jag ringa upp arbetsgivaren och säga om han inte fixar till det kommer jag att publicera."

"Hemmalaget ska möta Dynamo Dresden, ökänt för högerextremistiska supportrar. Kwami Ogonno åker med fantåget hem till Dresden, stämningen blir hotfull efter en ordduell. Han räddas av en kvinnlig polis som finns ombord och går av vid nästa station. Günter Wallraff hade annars som yttersta nödåtgärd tänkt slita av sig peruken. Rollen som martyr lockar inte."

"– Som svart upplever du ingen normalitet. Det finns en kvarlevande rest­rasism och främlingsfientlighet. Det är inte bara ett problem i öst, men där är rasismen massivare, ofta aggressivare."

Günter Walraff blir sminket til svart
Jeg skjønner ikke tysk, men det er interessant å se på.



I oktober stilte den norske journalisten Kristine Løwe spørsmålet om det er et utslag av journalistisk arroganse når journalistlegenden ikke tar seg tid til å intervjue folkegruppen han gjør seg til forkjemper for, men bare portretterer sine egne erfaringer med mørk sminke, parykk og brune kontaktlinser? Eller har den jevne vesteuropeer det rett og slett så godt at man ikke klarer ikke å relatere seg til erfaringer som ikke er gjort av en av sine egne?

Jeg tenker at det siste spørsmålet gir noe av svaret og at det fins ulike genre, la oss undersøke produktet for hva det er.
Men er filmen vist i Norge? Skal den?
Jeg googler men finner ikke svarene.

Marie Takvam

Det kom så mange treff inn fra google på Marie Takvam i dag,
så jeg skjønte det måtte være noe.

Det det var var
(fantastisk ordrekkefølge, ikke?)
at Erling Lægreid snakket om henne i Søndagsavisa.

Her er det, litt over halveis uti.
Det ligger vel ute en måneds tid.

Men så kvapp jeg, hva er det han sier?

"Og så fekk ho vel litt faen i seg. Ho ga seg ikkje, ho vart på mange måter et opposisjonelt menneskje. Ho kom borti mykje rart.
Av historiene om at hun var blanda inn i Baader-Meinhof-gjengen
det var det vel ei liten kjerne av sanning i."

Det der skulle jeg like å høre mer om.
Jeg finner ikke noe ved å google.

Her er en lengre post jeg skrev om Marie Takvam

Høre på nyheter sammen

Klikk deg inn og bli med,
vi prater sammen mens Dagsnytt18 går.
(lenken er tatt vekk)

Vennlig, men bestemt

Det er det foreldre har kjørt på de siste 30 årene, offisielt:
Vennlig men bestemt. Jeg tenker på de gangene jeg var temmelig uvennlig, ubestemt også, la meg få det på bordet.
Men ikke mer om det akkurat nå.

Nå vil jeg snakke om egen seng

Det skal følges vennlig men bestemt til egen seng.
Alle som skriver til psykologspørrespalten i Aftenposten vet hvordan det gjøres: "Første kvelden da han ikke ville legge seg til å sove, fulgte mor ham rolig, men bestemt tilbake til sengen når han sto opp."

Og svaret er som det pleier være: "Hvis han står opp av sengen,
går dere inn til ham, styrer ham vennlig, men bestemt mot sengen og sier det samme."

Men kan ikke alle i familien få sove i samme seng?

Hvorfor er aldri det en del av svaret, hvorfor er ikke det tema?
Kan det ikke være en svær seng i det store soverommet og de som vil, sover der i en koselig dunge, de andre går inn på et annet rom og sover der? Eller puler der? Hvorfor er det alltid moren og faren som skal få sove sammen, mens en toåring må venne seg?

Venne seg til hva egentlig? Til at livet er noe man må takle alene? Venne seg til at sex uten hindringer er så viktig at det går foran?
Det kan vel være fint å liste seg til pulerommet når lysten tar en.
Det kan bli varmt og tett med en ungefot over magen, men det kan det med en kjærestefot også. Folk har for små senger. Lag senga stor nok, med mange dyner, slik at det er plass til en ulv i et hjørne.


And we´ll sleep in a real pile..

Ekstra, Aktuelt

straks kommer diskusjon om Knausgård hos Anne Lindmo.
(lenken er tatt vekk)

Klikk deg inn,

(lenken er tatt vekk)

Dagsnytt18

Klikk deg inn og bli med på småpraten.
(lenken er tatt vekk)

Kate McGarrigle er død

skriver søsteren Anna på familiens blogg i dag, forrige post er fra Kate McGarrigles siste forestilling i London 9. desember.


På fotografiet over ser du Kate til venstre og Anna til høyre.
Kate McGarrigle er en av søstrene Kate&Anna McGarrigle som skrev sangen Complainte pour Ste Catherine,
det må være soundtrack for denne posten.

Marie Bergman gjorde den sangen kjent her i Norge i versjonen
Ingen kommer undan politiken. Den må være soundtrack nr. 2 denne kvelden, faen det gjorde godt med et gjenhør med sangen i kveld, teksten er her og selv om teksten kanskje ser vel ømt på det
å leve som en man, så gir man vel fortsatt
inte fan i politiken för att man är konventionell?

Jeg skrev om henne såvidt det var her i 2005, hun er også morra til, Martha og Rufus Wrainwright.




















Hun døde av kreft 63 år gammel skriver Svenska Dagbladet i dag.
BBCs artikkel og Guardians.


Fra venstre Martha Wainwright, Joan Baez, Emmylou Harris,
Kate McGarrigle, Anna McGarrigle, bak Bruce Cockburn og Rufus Wainwright.

Dagsnytt18

Klikk deg inn under og bli med, hvis du har lyst.
(lenken er tatt vekk)

Mannlig geni, grønt lys

Det fins en forestilling om det kunstneriske geniet, en mann med så mye indre liv, så sterkt trykk innenfra, så mye evne til å omforme trykket til noe nytt innenfor kunsten at han ikke kan være brydd med lyden av små tassende barneføtter, han kan simpelthen ikke noe annet enn å skape og skape må han, det må han få lov til,
synd han har unger.

Eller kanskje hadde,

det er muligens det utdøende geniet jeg beskriver her, Ibsen liksom. Knausgård pirker i seg selv i Kamp 2, han forsøker å gjennomføre begge prosjektene, å skrive og å være far.

Nok om det

Åsa Beckman beskrev i Dagens Nyheter nå i helga hvordan den mannlige kunstnergeniforklaringen fortsatt brukes som unnskyldning for uakseptabel oppførsel, hun nevner Picasso, i det siste Roman Polanski.


(saken får fortsatt andre mannlige kunstnere til å rykke ut i forsvar, blogget om her).


I näringslivet hade en hög chef som sextrakasserat anställda förmodligen omedelbart fått lämna sin post. Hur är det möjligt att det fortfarande accepteras i kulturvärlden?

Svaret är att det i kulturvärlden fortfarande odlas en manlig genikult – ett segt och ihärdigt arv som levt vidare genom namn som Georg Brandes, Pablo Picasso, Leonard Bernstein, Jean-Paul Sartre,
Roman Polanski och många fler.

Det spelar ingen roll att vi numera har starka kvinnliga författare, musiker, konstnärer, regissörer eller kulturchefer – fortfarande finns det en sorts aura kring manliga, gränslösa konstnärer. Eller som skådespelaren Jessica Zandén uttryckte det på debattsajten Newsmill när hon skrev om vissa manliga kolleger inom teatervärlden:
”inga negativa beteenden har fått några konsekvenser”.

(Jeg skrev om Picassos private liv)

Till ett frilansmöte på DN:s kulturredaktion i slutet av 90-talet bjöd chefredaktören Arne Ruth in Stig Larsson för att hålla föredrag. Under de åren skrev och pratade den då extremt uppburne författaren om samtidens brist på kvalitetskänsla. Han menade att han var en av de få som kunde avgöra vad som var absolut kvalitet.

Ett halvår tidigare hade jag recenserat Stig Larssons diktsamling ”Matar” och skrivit att hans dikt blivit oangelägen och att boken inte lade något nytt till författarskapet. ”Stig Larsson har skrivit ut sig själv ur poesin”, menade jag.


På redaktionen slog sig Stig Larsson bekvämt ner i en soffa framför ett femtiotal personer. Han började med att slå fast att recensentläget på DN Kultur var miserabelt och att det fanns ett tecken på det som var tydligare än alla andra: att man lät Åsa Beckman skriva. Sedan talade han utförligt i ungefär en timme om kvalitet, litteratur och kritik, där den röda tråden var hur dålig, obildad och okunnig jag var.

Jag stod som förstummad. Jag minns inte riktigt vad jag tänkte.
De sista tio minuterna lämnade jag rummet för att det var för hemskt. När Stig Larsson vid minglet efteråt ställde sig bredvid mig och en av redaktionens dåvarande chefer sa jag att vi just diskuterade hans föredrag.

– Och vem är du? sa han och stirrade på mig.
(Då hade han ungefär i tio år hälsat om vi på håll sågs.)

– Åsa Beckman, sa jag

Då exploderade han.

– Du, sa han och pekade på mig, det är ditt fel att jag inte fått en enda positiv recension i Stockholmspressen de senaste fem åren.
Jag ska pissa i din gom så att du aldrig mer kan prata.

På det här mötet satt flera av Sveriges mest namnkunniga och beundrade skribenter. Skribenter som var vana att försvara människors lika värde, tryckfrihet, yttrandefrihet och de flesta av dem skulle inte tveka att kalla sig feminister. De skulle vara först att rycka ut och försvara människor var som helst i världen.

Men här var det ingen som sa någonting.
Ingen kollega, absolut ingen chef.
Inte ens när Larsson sa vad han skulle göra i min mun var det någon som sa: Tack, nu räcker det.


Det har gått många år sedan den där händelsen. Dagen efter blev det vad-var-det-som-hände-möte på redaktionen (i och för sig på mitt inititativ) och efter en tid kom ett ursäktande brev från Larsson, som jag tror han blivit uppmanad att skriva.
Men av kvällen med författaren finns mycket att lära.

Den visar hur kulturvärlden fortfarande håller sig med en manlig genikult som tillåter manliga konstnärer att göra vad som helst i konstens namn – precis som Jessica Zandén, Vanja Hermele och Katarina Wennstam just nu diskuterar i artiklar och böcker.
Dessa män kan vara sarkastiska, hånfulla, förödmjukande, självupptagna. De förlorar inte på det – de snarare vinner på det. Varje medierykte om utbrott, misshandel, otrohetsaffärer, krogslagsmål bara förstärker deras aura.

Men föredragskvällen visade också något mer: min egen införståddhet. Det visar hur jag själv som då 36-årig kvinna trodde att jag på något sätt ändå behövde acceptera detta.


Till förtjänsterna med Maja Lundgrens annars estetiskt svajiga roman ”Myggor och tigrar” var skildringarna av hur tysta men tydliga de kraven varit på unga kulturkvinnor. Jag är övertygad om att Stig Larsson skulle blivit lika rasande på en manlig kritiker som inte varit imponerad av hans bok. Men han skulle inte börjat sexualisera honom.

Så varför blev jag inte tvärförbannad?

Sanningen är att man tappar förmågan att svara för att man förvandlas till kropp. Alltså: en gammal fin sexistisk klassiker inom könsmaktordningen. Men även om man inte får höra att man borde bli knullad – eller oftare: aldrig bli det! – tycker de flesta människor att det är fruktansvärt obehagligt att bli angripen för hur man ser ut. Det är ömtåligt. Tänk dig ett meningsytbyte på jobbet där en kollega blixtsnabbt lämnar sakfrågan för att säga att du har äcklig hy eller dålig andedräkt. Det krävs träning för att reptilsnabbt svara med samma mynt. De flesta människor skyddar sig genom att backa tillbaka.

Så frågan är varför vi 2010 fortsätter att betrakta manliga konstnärer som dubbla personligheter? Självklart ska man hålla huvudet kallt och skilja mellan person och verk. Svin kan ofta skriva gudomligt. Men VARFÖR ska man fortsätta att dela den biografiska personen i två delar – att acceptera en som ena stunden beter sig normalt och anständigt och den andra plötsligt går över styr och kränker och skrämmer?

Her er hele innlegget til Åsa Beckman

Jeg tenker at situasjonen hun beskriver ikke bare er et utslag av mannlig geniforklaring, men den servilitet som mange rammes av i møte av hvilken som helst suksess. Men suksess måles ulikt for kvinner og menn, det er vanskeligere for kvinner å bli dyttet opp på pidestallen.

- Det säger hon bara för att det finns så få kvinnliga genier,
säger Stig Larsson.

Den andre Stieg, Stieg Larsson,

som rakk å bli folkefeministikon fordi Lisbeth Salander hverken gikk i nusselige eller bystefremhevende klær og samtidig hadde hackekunnskap, hun satte ikke øynene i en mann og skjøt truten frem, Salander.


I dag publiserte Dagens Nyheter et intervju med Kurdo Baksi, mangeårig kollega og venn av forfatteren. Baksi har skrevet en bok om Stieg Larsson og forteller om en situasjon som han mener hadde stor betydning for Larssons vilje til å skrive om vold mot kvinner.

Det som skedde denna dag har jag velat undvika att skriva om, men i det här sammanhanget är det ofrånkomligt. Det påverkade Stieg så pass mycket att händelsen löper som ett mörkt ledmotiv genom alla tre böckerna.

Denna sommardag såg den femtonårige Stieg tre vänner våldta en flicka i hans egen ålder. Hennes skrik var ohyggliga, ändå ingrep han inte. Lojaliteten gentemot vännerna var för stark. Han var för ung, för osäker. Ändå var det oundvikligt att han efteråt skulle inse att han hade kunnat ingripa och kanske hindra våldtäkten.

Svårt plågad av skuldkänslor hörde han några dagar senare av sig till flickan. Hon bodde inte långt ifrån honom och han visste vem hon var. När han bad om ursäkt för sin feghet och passivitet svarade hon förbittrad att hon inte godtog hans bortförklaringar. ”Jag kommer aldrig att förlåta dig”, sa hon med hårt sammanpressad röst."

Unntatt offentlighet

Jeg var med familien min på gudstjeneste i Gamle Aker kirke julaften. Det var ikke bare for å være grei, jeg liker å sitte i Oslos eldste bygning og tenke på tiden. Men fordi jeg tidligere på dagen hadde spist kransekake med tanten min og datteren hennes tenkte jeg også på hvor umulig det var å snakke om tantes gammeltro på gud og datterens nytro på steiner, og samtidig bevare hyggen.

Tro er et av de få områdene som er blitt igjen for seg selv i det private rommet. Ut av det har onani og angst, politikk og drukkenskap tatt seg, mens troen er igjen på det stedet der de tvilende ikke skal blande seg og journalistikkens fontener lyser dårlig.

Tantes datter tror på steiner, den hun hadde rundt halsen på julaften skulle styrke evnen til omsorg, kjærlighet og lykke. Den skulle redusere egoisme, stress og spenninger, jeg overdriver ikke engang. Den innestengte ergrelsen over alt dette skjulte jeg bak noe jeg håper var et varmt smil og tok det seinere ut i googling og grappa.

Det førte meg inn i rusen og til Marianne Behns krystallhealingskole som starter 8. mars. Åpningsuka er det utforsking av første og femte chakra som foregår. Man binder seg for et chakra-år og 32.000 kroner om gangen. I løpet av fire uker det første året lærer man seg om de åtte chakraene og etter et år til, med individuell veiledning og øvingsklienter, kan man drive profesjonelt med krystaller og terapeutisk berøring. Jeg ble såpass interessert at jeg sendte Reni på BedreLiv e-post og mottok papirene. Prisen er det ikke noe å si på, det er summen på 6 milliarder som brukes til alternativ behandling hvert år i Norge som gjør at jeg ergrer meg vel så mye over journalistikken som over slektningene mine. 6 milliarder er litt mer enn pressestøtten og NRK-lisensen til sammen. Hvorfor finner jeg ikke kritisk journalistikk om Marianne Behns krystallhealingskole, hun er ikke en hvilkensomhelst alternativmesselady, men en lady som kliner seg inntil kongehuset og som får masse kosepresse når det passer seg slik.

Den som beskjeftiger seg med tro, blir stort sett overlatt til seg selv og kosejournalistikken. Enten hun har filtrert den gjennom tvil eller om hun har overgitt seg lett, om hun dekker et savn, har en protest eller har fått nye venner, om hun valgte den troen hun vokste opp med, eller rosenkvartsen. Snåsamannen mante fram noen kritiske røster og alminnelig journalistikk etter at også biskop, idrettshelt og helseminister snakket seg varme, men til hverdags ser det ut til å være et gap mellom røkla som får ha sine fornemmelser i fred og oss andre med vekttall på bok, som lar oss underholde av dem. Tankene sine om homofile får tante sjansen til å justere gjennom journalistikken. Til å forandre tankene om innvandrere får datteren mer informasjon enn det hun klarer å ta unna og gjøre seg nytte av. Når det gjelder troen får de begge ro til å gi seg hen.

Vi kaller troen et dypt personlig anliggende og lar hver og én i fred med den så lenge de tilhører majoritetstroen, den rådende kulturens gammeltro, så lenge de ikke er muslimer. De chakratro ser vi på med store øyne. Ingen spør legen om en reaksjon på at Mira Craig sier at det sies at kreft i veldig mange tilfeller forårsakes av skyldfølelse. Journalistene sitter tilbakelent og konfronterer ikke troens profeter med forskere, troen blir ikke tatt journalistisk alvorlig. Hvor blir det av den klassiske polariserte journalistikken, for, mot, for, mot i spørsmål om tro? Hvorfor blir disse spørsmålene som er vel så viktige i manges liv som stortingsrepresentantenes brevveksling, unntatt offentlighet?

Og hvorfor oppsøker ikke journalister de møtene der troen utøves og forteller oss hva som foregår der? Det er åpent og gratis informasjonsmøte om krystallhealingskolen 20. januar. Eller gå på inspirasjonsdagen til Marianne Behn 27. januar, det koster bare tusen kroner. Da lærer du hvordan du kontakter håpskraften, freden og kjærligheten. Dette er kvaliteter som forbindes med hjertechakraet. Dette syns jeg mediene skal ta seg råd til, send en journalist, det er bare å sende e-post til Reni på BedreLiv.

Denne teksten er publisert i Journalisten i dag

Her er de andre tekstene jeg har hatt i Journalisten

Jeg synger om navlelo 17. april 2008
Så sa han. Så sa jeg. 23. mai 2008
You talkin´to me? 29. august 2008
Against all odds liksom 26. september 2008
Gi meg det 31. oktober 2008
Før så jeg på tv 28. november 2008
This One`s For You 16. januart 2009
Kulturkjerring 27. februar 2009
Digitale eselører 24. april 2009
Lik i bakkene 5. juni 2009
Tjukka, feita 28. august 2009
Twitter-trigger, happy? 20. november 2009

Dagsnytt18

Hvis du trenger å høre/se programmet sammen med noen,
klikk deg inn under og bli med på småpraten.
(lenken er tatt vekk)

Å snakke til oss

Jeg har likevel lyst til å rapportere at jeg var på utflukt i helga.
Den startet på Åpent Bakeri rett overfor Litteraturhuset der jeg satt og ventet og tenkte på at det var en stor konsentrasjon av store pelsluer med klaff der, av denne typen og denne typen liksom,
båret av f.eks menn som ser ut som de er fremgangsrike teaterinstruktører. På trikkestoppet mitt ved Olaf Ryes plass er det mer ullue som gjelder.

Vi skulle på kunstutstilling

Vi gikk på Standard for å se hva Gardar Eide Einarsson, Matias Faldbakken og Marius Engh hadde lagd og tenkt på. Eller hva vi kunne komme til å tenke på, evt. føle når vi så på det de hadde lagd.

Sjekk forresten Store norske leksikon sitt oppslag på Marius Engh.
Er leksikonet egentlig et kunstverk selv? Det ser ikke ut som et leksikon i alle fall og nå skal det legges ned hvis ikke staten gir penger ettersom faglighet koster penger ifølge William Nygård.

Standard har ikke dørskilt. Man må vite at det er et galleri der fra før for å skjønne at det går an å åpne døra og gå inn,

Hei! Her er du velkommen!

Det var ikke akkurat sånn. Det var tomt der inne, ikke et menneske bortsett fra oss, et tomt rom med 4 utstilte objekter i, her kan du se dem på galleriets egen side, de 4 objektene fotografert fra ulike vinkler. Vi begynte automatisk å hviske,
vi ville vel ikke være til auditivt bry.



Vi var i trøbbel, det var så tomt der, et postkort, en gråmalt flate,
et grått hjørne i metall, en innrammet sekk med tusj på. Jeg prøvde å komme på hva jeg har hørt Matias Faldbakken si om de tusjingene og søppelsekkene før, men jeg klarte ikke å hente opp noe, ingenting, annet enn at det var noe jeg på et tidspunkt syntes var interessant med det han snakket om. Arkene som lå i vinduskarmen og hørte til utstillingen var ikke til hjelp for oss.

"Enghs verk, A dogs name, er en remake av en rampe som på et ikke nærmere navngitt sted i Oslo ble montert for å unngå at biler ripet opp veggen i innkjørselen. Dette resulterte imidlertid at det var bilene som fikk riper og ikke veggen. Klossen eliminerte altså ikke problemet men forflyttet objektet for ripedannelse."

Men det visste ikke vi

Det vet jeg nå fordi jeg leste Kjetil Røeds anmeldelse i Kunstkritikk. Han skriver også "Selv om utstillingen virker tørr og hard ved første øyekast er det en gjennomgående humoristisk tone her. Pressemeldingen er rett og slett en parodi på de manual-aktige og intrikate pressemeldingene Standard er blitt så kjent for."

Er det da umulig å komme inn i denne kjernefamilien?

Vi har ikke lest standardpressemeldingene før, vi kjenner ikke den intrikate tradisjonen.

Det var ingen galleriansatt bak et skrivebord,
ingen å si hei til,
ingen som stakk hodet ut bak hjørnet og nikket til oss.

Jeg var på tur med min venninne. Hun hadde kaninpelsluen sin på, hun fikk den av søsteren sin for noen år siden, veldig fin.
Venninnen min har et elskelig vesen og ganske mange kulturelle vekttall bak seg, hun burde ikke kunne støte en gallerimann fra seg, som jeg kunne gjort med mitt mutte, uflidde vesen.

Hun stakk hodet rundt det hjørnet der vi skjønte at det nesten måtte være et menneske og spurte om gallerimannen kunne gi oss noen stikkord til hjelp i utstillingen? Muligens?

Han kunne ikke det

Nå var det dagen etter åpningen, summing og drikking og latter var gått over.

Han sa:

"Nei, jeg kan ikke gi dere en guiding akkurat nå, jeg har en deadline. Men dere er velkomne til å være her så lenge dere vil og se om dere får den til å snakke med dere."

Jeg ble så irritert av den ugjestmilde, utilgjengelig følelsen at jeg satte i gang det eneste redskapet jeg hadde for hånden, det lille mini videokameraet mitt og jeg begynte å veive med det mens vi ikke lengre hvisket kanskje men hveste lavt til hverandre.

Untitled from fr.martinsen on Vimeo.

Vi gikk

Vi drakk tyrkisk eplete og spiste omelett til formiddagsmat og gikk på åpningen av Ivan Galuzins utstilling og så på pelsluer av denne typen og denne typen og jeg tenkte meg at den siste tilhørte tanten eller mor og jeg så på kunstig mugg og avbildninger av folk som fikk meg til å tenke på dem Mette Hellenes tegner og så negleavklipp og det liker jeg godt, jeg skulle ønsket meg store hauger av negleavklipp, jeg liker å kjenne en antydning av vemmelse.

Bokprogrammet

på oppfordring, en Cover it Live på Bokprogrammet om Knausgård.

La oss høre sammen,

eller se, på Dagsnytt18,
klikk deg inn under hvis du også vil småprate mens sendinga går,
eller om du bare har en enslig kommentar.

Jeg er sitert

av Wencke Mühleisen på side 3 i dagens Klassekampen.
Sånt blir man, i alle fall jeg, oppkvikket av.

Hun skriver om mottakelsen av Min Kamp:

"Det er ett trekk ved mange av anmeldelsene av romanene som fascinerer meg: en slags gjentatt engstelse for at det selvbiografiske, de etiske dilemmaene knyttet til utleveringen av navngitte personer og beskrivelsene av det trivielle og det private, skal besmitte de estetiske kvalitetene ved romanprosjektet.

Dette kommer til uttrykk i form av forsikringer om og insistering på at det slettes ikke er det selvbiografiske som er interessant, ei heller beskrivelsen av det private, heller ikke eventuelle meningsytringer om mannsrollen, eller trekk ved samtiden, men i stedet det kunstneriske i form av distansering til virkeligheten gjennom estetiske, litterære virkemidler. Som for å verne prosjektet fra en potensiell trivalisering, feminisering?

Her to eksempler på denne tendensen i kritikernes resepsjon:
"Det er Knausgårds intenst sultne prosa som er lesningens motor, og ikke detaljene fra den nedgrisede stua faren døde i, fortellerens innbilte dårlighet eller forholdet mellom litteratur og virkelighet",
skriver Trond Haugen i Dagsavisen,
mens Audun Lindholm følger samme spor i Morgenbladet: "Det er denne presise dvelingen ved stemningsskifter og blikket på omgivelsene vi setter slik pris på, ikke analysen av Sverige eller mannsrollen."

(...)

"Det er gode grunner til å hevde at en distinkt kunstnerisk kvalitet ved Knausgårds romanserie er det livlige engasjementet, diskusjonene og den sosiale utveksling mellom lesere som dette prosjektet avstedkommer. Verket er ikke begrenset til teksten, kritikernes kriterier eller til forfatterens forsikringer, men blir til i lesningen samt hele tekst- og taleproduksjonen rundt verket som en sosial hendelse. På denne måten har romanen om virkelighet en virkelighetseffekt.

På bloggen "froemartinsen" kom jeg over en kommentar om hva som fascinerer henne ved Knausgård og samtidslitteraturen:
"Den største drivkraften min til å lese er trangen til å vite hva andre tenker, hva de gjør, hvordan de lever livene sine, hvordan de takler situasjoner. På den måten forstår jeg mer av andre mennesker i verden og jeg utvikler alternative tankemønstre."

Eller som Knausgård uttaler i et intervju i den svenske avisen Dagens Nyheter: "Kanskje trivielt og trist, men det er jo det livet vi lever. Og om man ikke kan skrive om det, hva kan man da egentlig skrive om?"


Jeg trengte et skillebilde her, mellom Mühleisens tekst og mine lenker. Jeg lette etter Malena Mazzas fotografier fra boka Senza babysitter som jeg syns illustrerer Knausgårds 2. bok godt, men jeg fant ingen av dem. Derimot et av samme fotograf, men som er i den helt andre leia.

En annen tekst jeg skrev om min opplevelse av Knausgårdbøkene
Han snek seg inn i denne også

Dagsnytt18-småprat

Det er ikke nødvendig å høre på/se på Dagsnytt18 alene,
klikk deg evt. inn i boksen under.
(lenken er tatt vekk)

This is just to say 14

Hvis jeg var debattredaktør i nettavis ville jeg prøvd å sørge for at de attraktive debattene foregikk i min avis.
Siden Knausgårdromanen har kommet på lista til det som må være tidenes lesesirkel, er det et sug etter offentlig debatt om bøkene.
Som Eirik Mosveen skrev i VG, juleselskapenes spørsmål er
"Hvor langt er du kommet?"

Bloggeren Verden sett fra Sofienberg skrev om kretsen som Knausgård var en del av slik den så ut for henne da hun studerte på samme tid i Bergen. Det ble retwitring og facebookdebatt og bloggposten kom i kronikkform i Dagbladet. Dagbladet la den ikke ut på nett.

I dag har Jan Zahl, såvidt jeg skjønner, svart henne i Stavanger Aftenblad og i Dagsavisen. Han var i samme krets.
Disse kronikkene ligger heller ikke på nett.

Det er dette jeg ikke forstår

Dette er jo saker med stort potensiale til å bli spredt via nettet.
Er de ikke det da? Så hvorfor legges de ikke ut på nett? Ikke bare det, hvorfor tar ikke en av avisene debatten og sørger for å samle samtalen nettopp på sine sider?

P2-losen

Klikk deg inn og bli med på nyhetssmåprat.
(lenken er tatt vekk)

This is just to say 13

Soundtrack til denne posten.

Courtney Love rører litt på seg. Hun skal ha konserter i London, Milano og Amsterdam, de første på 11 år,
skriver Guardians Sean Michaels, som kan lenke.

Det er vanskelig å få finne et godt fotografi av Courtney Love, et der hun ikke er ute av kontroll på feil måte,
eller peppa opp av gæss over kinnbein og i lepper.

Dagsnytt18, bli med

Jeg hører på P2 og trenger hjelp mens jeg hører på, det gjør jeg alltid, bearbeidelse av irritasjon, replikker som sprenger på, hæ - hva foregår nå? Sånt noe. Klikk deg inn under og bli med på småpraten. Først: hvor er du og har du spist no middag?
(lenken er tatt vekk)

Mad Men,

mens jeg venter

Jeg har ventet på sesong 3 siden jeg så de to første sesongene på dvd i nærmest et jafs. Soundtrack til starten av denne bloggposten

Her om dagen ble jeg glad et øyeblikk da jeg trodde jeg kunne kjøpe sesong 3 episodevis fra Amazon for 2 dollar. Jeg var i paradis bare et minutts tid for jeg bor ikke i USA og da får jeg ikke. Jeg testet å legge inn et program for å skjule hvor pc-en min kommer fra men det går ikke på denne maskinen, nåja. Jeg fikk tips om at de nye episodene ligger ute på Watch Online og så en episode der, det anbefaler jeg egentlig ikke, jeg tror jeg kommer til å vente til de kommer på dvd, kvaliteten er mer enn råtten.

I svenske Kobra som er tilgjengelig på nett frem til 22.januar har de snakket med manusforfatter for Mad Men Maria Jacquemetton (10:25) om hvordan et reklamebyrå er et godt utgangspunkt for å vise fremveksten av frigjøringen av kvinner. Som research snakker manusforfatterne bl.a med folk som var voksne på den tiden. Det bringer Kobraprogrammet rett til et slikt eksempel (14:03) og nesten mer interessant, Ruth Ansel som nettopp var grafisk designer og AD på Madison Avenue på denne tiden i Harper’s Bazaar. Hun har også arbeidet i New York Times Magazine og Vanity Fair:

"Det er ikke noe poeng i å lage et magasin med mindre det er en måte å snakke om hvordan vi lever i en bestemt periode, derfor ser jeg på tidsskrifter som viktige kulturelle sendebud, eller de var. Nå handler de kanskje mer om hva vi skal kjøpe. Magasiner har dreid mer i retning av å handle om konsum enn om kultur og drømmer."


Og så fant jeg også denne artikkelen om Mad Men i Svenska Dagbladet, under er noe biter, hele har du her.

En av de serier som bäst gestaltar tv:ns nya status som ett kulturuttryck är Mad men som med sin klassiskt skarpa elegans direkt skrev in sig i tv-historien.

Efter varje avsnitt diskuteras och dissekeras detaljfrågor på programmets eget diskussionsforum och i kommentarsfälten hos bland andra The Guardians och LA Times tv-bloggar.

Her er Guardians bloggpost på siste episode til sesong 2. Slik kan det gjøres tv-stasjoner og aviser, dette er å ta fjernsynsdekning alvorlig. Og med god tekst foran kommer 117 seriøse kommentarer til.


När säsong tre på torsdag drar igång i Sverige på Kanal 9 är almanackan frambläddrad till 1963. När kameran zoomade ut säsong två satt paret Draper hemma vid sitt köksbord. Betty hade just avslöjat för sin make Don, som hon kastat ut ur hemmet sedan hon fått reda på att han varit otrogen, att hon var gravid med deras tredje barn. Ingen av dem verkade det minsta lycklig över nyheten. Ingen av dem sa ett ord.

En typisk variant av cliffhanger kan tyckas men när trådarna nu åter plockas upp är det utan förväntningar på att något drastiskt ska ha hänt. Alla som har följt Mad men vet att det är en serie som aldrig ger efter för de lösningar som man som tittare kanske önskar. Karaktärerna är istället som vanligt folk är mest – de ställs inför problem, accepterar dem och går till jobbet nästa morgon.



Det finns de som vill hävda att Mad mens popularitet beror på att serien är snygg – att karaktärerna är så perfekta att det inte går att känna med dem. Det är teorier som tiden tar kål på. För ju fler avsnitt som går desto mer uppenbart blir det att ingen i Mad men är så perfekt som de själva försöker ge sken av. Betty Draper är ju inte en ny Grace Kelly utan en hemmafru som strävar efter att vara Grace Kelly. Ingen av karaktärerna i Mad men är rätt igenom oskyldig och felfri. Alla bär på skam och hemligheter men under det tidiga 60-talet är inte ofullkomligheter något som ska basuneras ut offentligt.
I Mad men är alla ensamma med sitt.


I Mad men finns ingen förskönande nostalgi över skarven mellan 50- och 60-tal. Livet är inte en enda lång bubbelgumsrosa jitterbugg.
En tid där rasism, sexism och antisemitism var mer eller mindre en öppen del av samhället skildras lika osentimentalt som utan sensmoral.

Sportshelter burde røyke

Jeg kommer fra treningsstudioet, det er nytt år men jeg var der i fjor også. Likevel, fordi jeg ikke er upåvirket av at noe begynner mer på nytt i dag og i går enn andre dager løfter jeg, dytter og strekker mens jeg tenker på hva jeg vil forsøke å gjøre anderledes fremover. Jeg vil løfte og dytte mer og gå raskere og lengre
og drikke litt mindre alkohol.

Fordi jeg ikke bare styres av fornuften men også følelser som at jeg fortjener noe: Å hygge meg f.eks, vann er ikke hygge, så betyr det at jeg vil drikke mer PepsiMax fremover.

Da kommer renhetssjefen på besøk

Det er en stemme jeg har i hodet som sier at det ikke er noen vits i å spise de næringsrike og variert sammensatte grønnsakene jeg driver med hvis jeg skal pøse en liter Pepsi Max over det hele i magen.

Dette klandrer jeg Norges Idrettsforbund for

Med sine melkebarter og behovet for, ikke bare å bygge høyere gjerder rundt nasjonen vår for de pengene de bruker, men også at idrettsutøvere skal være forbilder for meg og alle.
Vi skal trene og ikke ødelegge det vi har bygd opp med øl og kokain, det skal være norsk havregryn, den skal ikke spises av homofile men gjerne under ei gran ute i den rene naturen.

Patti Smith Just Kids

Hun skriver om seg selv og forholdet sitt til Robert Mapplethorpe og 60- og 70-tallet i New York i boka Just Kids som kommer om to uker. Hun og Mapplethorpe bodde på Chelsea Hotel fra 1969, jeg har skrevet om Patti Smith på Chelsea Hotel før.

It was the summer Coltrane died, the summer of love and riots, and the summer when a chance encounter in Brooklyn led two young people on a path of art, devotion, and initiation.



Patti Smith would evolve as a poet and performer, and Robert Mapplethorpe would direct his highly provocative style toward photography. Bound in innocence and enthusiasm, they traversed the city from Coney Island to Forty-second Street, and eventually to the celebrated round table of Max's Kansas City where the Andy Warhol contingent held court. Bildet er tatt av Billy Name og viser Andy Warhol og Nico på Max`s Kansas City i 1968.

Boka blir lansert 19. januar på Barnes&Noble,
den gamle 4 etg. bokbutikken på Union Square.
Liste over andre bokbutikker hun skal til

Her kan du forhåndsbestille Just Kids fra ulike bokbutikker.
Skjønt hva skal jeg si om at forlaget hennes setter opp Paolo Choelo som nesteforslag på en bok som likner under der?
Det støter kultursnobben i meg et øyeblikk (eller er det fagligheten).
Jeg bestilte den på Amazon
der jeg har gjort unna de kjedelige registreringene.

På samme side kan du se en liten videosnutt fra forlaget der de spiser ny-bok-kake og Patti Smith filmer kaka med mobilen sin og snakker om at hun vil få lagd brostein på Tompkins park med sitt og Robert Mapplethorpse navn på.


Flere fotografier av Nathan Farb fra parken og perioden