Günter Wallraff
Günter Walraff har fått operert inn nytt hofteledd og har begynt å jobbe i felt igjen. Den svenske avisa Dagens Nyheter har møtt ham.
"Julen 2008 fick hans fru och barn fira på egen hand, Günter Wallraff skulle agera hemlös och det finns ingen bättre dag att börja på än den 24 december. Den heliga aftonen firade han på ett härbärge med en hivpositiv frisör som fått sparken från sitt arbete och tappat fotfästet."
"En applåd kommer när Günter Wallraff berättar att han varje vecka får brev och samtal om missförhållanden på tyska arbetsplatser.
Det är förstås omöjligt att hinna med allt.
– När det dyker upp riktigt flagranta fall brukar jag ringa upp arbetsgivaren och säga om han inte fixar till det kommer jag att publicera."
"Hemmalaget ska möta Dynamo Dresden, ökänt för högerextremistiska supportrar. Kwami Ogonno åker med fantåget hem till Dresden, stämningen blir hotfull efter en ordduell. Han räddas av en kvinnlig polis som finns ombord och går av vid nästa station. Günter Wallraff hade annars som yttersta nödåtgärd tänkt slita av sig peruken. Rollen som martyr lockar inte."
"– Som svart upplever du ingen normalitet. Det finns en kvarlevande restrasism och främlingsfientlighet. Det är inte bara ett problem i öst, men där är rasismen massivare, ofta aggressivare."
Günter Walraff blir sminket til svart
Jeg skjønner ikke tysk, men det er interessant å se på.
I oktober stilte den norske journalisten Kristine Løwe spørsmålet om det er et utslag av journalistisk arroganse når journalistlegenden ikke tar seg tid til å intervjue folkegruppen han gjør seg til forkjemper for, men bare portretterer sine egne erfaringer med mørk sminke, parykk og brune kontaktlinser? Eller har den jevne vesteuropeer det rett og slett så godt at man ikke klarer ikke å relatere seg til erfaringer som ikke er gjort av en av sine egne?
Jeg tenker at det siste spørsmålet gir noe av svaret og at det fins ulike genre, la oss undersøke produktet for hva det er.
Men er filmen vist i Norge? Skal den?
Jeg googler men finner ikke svarene.
"Julen 2008 fick hans fru och barn fira på egen hand, Günter Wallraff skulle agera hemlös och det finns ingen bättre dag att börja på än den 24 december. Den heliga aftonen firade han på ett härbärge med en hivpositiv frisör som fått sparken från sitt arbete och tappat fotfästet."
"En applåd kommer när Günter Wallraff berättar att han varje vecka får brev och samtal om missförhållanden på tyska arbetsplatser.
Det är förstås omöjligt att hinna med allt.
– När det dyker upp riktigt flagranta fall brukar jag ringa upp arbetsgivaren och säga om han inte fixar till det kommer jag att publicera."
"Hemmalaget ska möta Dynamo Dresden, ökänt för högerextremistiska supportrar. Kwami Ogonno åker med fantåget hem till Dresden, stämningen blir hotfull efter en ordduell. Han räddas av en kvinnlig polis som finns ombord och går av vid nästa station. Günter Wallraff hade annars som yttersta nödåtgärd tänkt slita av sig peruken. Rollen som martyr lockar inte."
"– Som svart upplever du ingen normalitet. Det finns en kvarlevande restrasism och främlingsfientlighet. Det är inte bara ett problem i öst, men där är rasismen massivare, ofta aggressivare."
Günter Walraff blir sminket til svart
Jeg skjønner ikke tysk, men det er interessant å se på.
I oktober stilte den norske journalisten Kristine Løwe spørsmålet om det er et utslag av journalistisk arroganse når journalistlegenden ikke tar seg tid til å intervjue folkegruppen han gjør seg til forkjemper for, men bare portretterer sine egne erfaringer med mørk sminke, parykk og brune kontaktlinser? Eller har den jevne vesteuropeer det rett og slett så godt at man ikke klarer ikke å relatere seg til erfaringer som ikke er gjort av en av sine egne?
Jeg tenker at det siste spørsmålet gir noe av svaret og at det fins ulike genre, la oss undersøke produktet for hva det er.
Men er filmen vist i Norge? Skal den?
Jeg googler men finner ikke svarene.
0 Kommentarer:
Legg inn en kommentar
Abonner på Legg inn kommentarer [Atom]
<< Startsiden