Et kulturelt krater?

För några år sedan släppte Arabia den rosa muminmuggen där Snorkfröken och Mumintrollet gjordes om till ett förälskat heteropar.

Er det sant, er det homser og faghags i Mummidalen
og ingen har sagt det til meg?

Den svenske bloggen Bögjävlar klager på at Arabia tvangsheterofiserer Mummidalen på det porselenet som har vært de eneste koppene i husholdningen min i alle år.

Sorgligt tycker jag och väljer att dricka mitt te ur muggen med Hemulen (botanikern som går omkring i sin mosters klänning)...

Det eneste jeg har å si til mitt forsvar for dette kunnskapsgapet er at ungen min bare ville se på de grusomme (etter min smak, ikke hennes) japanske mummitegnefilmene som gikk på tv på den tiden. Jeg tryglet om å få lese Hvem skal trøste Knøttet, men fikk bare lov en sjelden gang. Så lengre kom vi ikke i min mummidannelse heller.


Her er favorittavsnittet mitt fra den boka, det grøsser deilig i meg når jeg leser det inni meg nå. Det er noe med rytme og rim, noe med jamber eller trokèer eller noe annet jeg heller ikke har fått med meg. Men det grøsset ikke deilig i hun jeg leste for, det var problemet. Derfor kom vi ikke videre i Mummidalen.

Nå stilner alt, nå slukner alt som lyser.
Der sitter hufsa, diger som et fjell.
Det er med ett som hele marken fryser;
selv månen mister farven sin i kveld.
Og knøttet sa: Det her blir ikke lett,
for hufsa er det verste jeg har sett.
Først pigget han seg opp med en avsindig krigersk dans,
så bet han til av all sin kraft i hufsas kalde svans,
og hufsa ble så hufsen at hun sprang til skogs og skrek,
og på en sten satt nurket, imponert og meget blek.
Et nurk er lett å skremme, for de er så bitte små,
men de er enda lettere å trøste efterpå.

Snorkfröken är en tvättäkta faghag som Mumintrollet ömsom tolererar, ömsom himlar med ögonen över. Inget annat. Det finns inte ens en antydan till flört dem emellan i Toves böcker.

Hon kanske är lite kär i Mumintrollet, men det gör henne ju bara ännu mer arketypisk i faghagrollen. Mumintrollets egentliga kärlek är Snusmumriken.
Som all stor kärlek är relationen inte helt lätt. Snusmumriken är ju relationsanarkist medan Mumintrollet är en ganska traditionellt monogam romantiker. Skillnaden sätter deras kärlek på prov.

Mumintrollet är dessutom en sån som gillar att prata och ha långa metadiskussioner, medan snusmumriken anlagt en mer butch och stram hållning till kommunikation. Men eftersom relationer kräver inslag av kompromisser lugnar Snusmumriken ständigt Mumintrollet i de brev som han skriver på hösten innan han ger sig av och trollen går i vinteride.

Mumintrollet får lära sig att tygla sin tvåsamma längtan och svartsjuka och Snusmumriken får då och då ge Mumintrollet lite bekräftelse. Och det gör han ju – han återvänder alltid på våren med nya äventyr att berätta om.


Tuulikki Pietilä, Tove Jansson og Signe Hammarsten-Jansson i 1956.
En gang skrev jeg dette om Tove Janssons personae.
Alle de svenske sitatene var fra Bögjävlar men det skjønte du nok.

Oppdatert 12.11

Mihoe blogger om heteronormative kopper og mummitrollets seksuelle orientering