Lars Norèns dagbok

Jeg har ikke interessert meg for Lars Norèns dramatikk men nå interesserer jeg meg for dagboken hans. Den kom ut i Sverige på fredag og diskuteres. Jeg har bestilt den. Og forresten, jeg har som rutine å klage på forfatteres wikiartikler, se om ikke Lars Norèn har sin oppdatert.

Her er noen sitater

– Jag vill ett annat språk än det rådande, jag vill ifrågasätta det intellektuella samtal som pågår. Jag har sökt ett sant språk i ett försök att vara sann mot mina intryck. Vi har ett språk inom oss,
och mellan oss, som är ett annat än det som förs offentligt.

– För mig är boken en befrielseakt – en rannsakan av mina ­motiv, en granskning av hur jag förhåller mig, varför jag reagerar som jag gör. Mest omdömeslös är jag mot mig själv.

– Jag kämpar mot kravet på att jag ska vara en auktoritet. Mitt omdöme betyder inte mer än någon annans. Bara om jag kan lösa problem åt skådespelarna under ett repetitionsarbete vill jag vara auktoritet – om de ger mig förtroendet att vara det. Som regissör är jag trots allt amatör, fortfarande.



Det er en ting ved bloggere som ikke nevnes syns jeg når man snakker om dem, den nære måten endel skriver på. Når folk klager over at privatliv legges frem i bloggform tenker de gjerne på rene og korte referater over hva bloggeren har foretatt seg den dagen, som om det skulle ha interesse.

Det har det forsåvidt

Men det fins en annen form for skrift i bloggform også der den som leser kommer ganske nært den som skriver sine hendelser og tanker og det setter jeg pris på.

Bloggformatet inviterer til en privathet som kan være god.
La meg nevne et par favoritter Maria Säger og Kort.

Dette interesserer meg
Jeg burde antakelig bli mer privat, ikke mindre.