mandag, februar 20, 2012

Hvis man vil være pop

Når massene liker noe er det på tide å distansere seg, og skulle massene være kvinner som ikke lengre regnes som tagbare, ja da.

Da kan man ikke regne med å være et klesmerke som teller når motebransjen snakker om det som er moderne. For når folk snakker om de som kler seg i flagrende gevanter og har feil øredobber, så er det ikke det de har på seg disse 50-årige bibliotekarene som egentlig er feil: Uansett hva kvinner over klimakteriet med treårig høyskoleutdannelse velger å gjøre til sin stil så kommer det til å bli feil.

Jeg skrev om sorten for tre år siden: Kjerringpunkere


Under 2000- talets slut upplevde Sverige något så ovanligt som ett modefenomen som gjorde avtryck genom en grupp människor som förväntas vara både osynliga och tysta om sin stil.

Svenske Sofia Hedstrøm var på motemessen i Stockholm:

Efter visningen startade en diskussion om Odd Molly som fortsatte dagen därpå på SvD:s redaktion. Som vanligt när modehuset förs på tal var det starka känslor inblandade. Jag blir alltid barnsligt exalterad när mode genererar känslostormar, men eftersom Odd Molly år 2012 nästan uteslutande genererar irritation började jag fundera över varför det har blivit accepterat att sparka på ett svenskt stilfenomen som präglat kolleger, mammor och systrar.

Varför rynkar vi på näsan åt Odd Molly-kvinnorna? Vad är det som är så provocerande med volangprydda tunikor i blek pastell mitt i allt det Stockholmssvarta?



Bildet er fra Odd Mollys presentasjon på motemessen i Stockholm.

0 Kommentarer:

Legg inn en kommentar

Abonner på Legg inn kommentarer [Atom]

Linker til dette innlegget:

Opprett en link

<< Start