Någons mamma,
Någons dotter
Jeg har hatt denne bloggen i feeden i noen år og leste meg bakover til den gangen moren fikk en narkotikadom og ble satt i fengsel. Det er en mor og en datter som har delt på å blogge.I dag kom moren ut av fengsel.Den gang skrev datteren:
NEJ, NEJ, NEJ!!! Hon är min härliga, snälla, intelligenta mamma. Hon som lagar flera sorters mat när man kommer på besök. Hon som kramar och läser sagor för barnbarnen. Hon som älskar naturen och tar långa promenader i naturen. DET är min mamma!I dag skriver moren:
Japp idag är det den stora dagen. Den där dagen som man har haft svårt att se framför sig. Den där dagen då domen kom tror jag att jag stängde av och varken orkade eller vågade att se den här dagen framför mig.Her er bloggen
Jeg håper de fortsetter å blogge litt fremover.
innlegg av fr.martinsen på
22:40
4 Kommentarer:
Roligt att du har följt bloggen så länge. Jag hade glömt mitt citat tills jag läste det här hos dig och tillsammans med citatet från min mamma så blir det extra sorgligt men också väldigt, väldigt roligt att hon nu är fri!
Det finns så mycket sorg, glädje, smärta och kärlek i hela denna händelse att det knappt rymmer i ord! /Någons dotter ♥
Hei Någons dotter.
En dag du har tid og lyst skulle du lese tekstene fra de første månedene om igjen.
Og så må jeg gjenta at jeg håper dere skriver noen måneder til. Om ikke bloggen fortsetter lenge, så håper jeg den behandler den perioden som kommer nå, med den merkelige friheten og hva den innebærer og de tilpasningene dere begge må gjøre.
Tack! Ja, jag håller faktiskt just nu på att läsa igenom bloggen från början och en del är smärtsamt. Mycket smärtsamt. En del känns som massa nonsens som jag mest skrev för min egen skull och det känns som ganska oväsentligt att läsa för utomstående.
Samtidigt utläser jag vilket chocktillstånd jag var i, vilket jag nästan har glömt och jag ser också att jag var i oerhörd förnekelse. Det är nästan lite pinsamt att läsa hur naiv jag var ibland.
Men det var så jag upplevde det då. Och det är intressant att se vilken skillnad det är. Vi kommer nog att fortsätta blogga till och från i bloggen tror jag. Försöker mig just nu på att skriva texter för andra forum, i samma ämne om våra erfarenheter. Det är så väldigt tabubelagt detta ämne att det är många som bär på en så tung sorg med anhöriga i fängelse!
Tack för ditt intresse. Det värmer.
"Samtidigt utläser jag vilket chocktillstånd jag var i, vilket jag nästan har glömt och jag ser också att jag var i oerhörd förnekelse. Det är nästan lite pinsamt att läsa hur naiv jag var ibland."
Det er et godt dokument på hvordan følelser kan arte seg og et eksempel på hvordan blogger med privat innhold kan være nyttig for andre å lese.
Legg inn en kommentar
Abonner på Legg inn kommentarer [Atom]
<< Startsiden