Offentlige Thåström

Joakim Thåström liker ikke å være i intervjuer.

Det får meg til å tenke på Knausgård som jeg skrev om nylig, og hadde jeg ikke lånt bort boka kunne jeg ha sitert ham litt mer på akkurat det.

Varför talar du så sällan om din musik?
Du har inte gjort intervjuer på många år.

– Varför ska jag göra det? Jag behöver inte göra sådant,
det är inget skivbolag som bestämmer över mig.
Jag kom till en punkt där jag kände att jag stått i samma pose framför kameror sedan -86, och då kändes den lite cool fortfarande, men jag stod kvar i den tio år senare. Jag har poserat klart.

Och vill folk lyssna på mina låtar och min röst så tror jag faktiskt att de gör det ändå. Det fanns en tid då jag behandlades som en människa som satt inne med sanningar: ”Här kommer han och han har lirat i Ebba Grön och skrivit kvasipolitiska texter i Imperiet”.
Jag fick frågor om … världssvälten och kände bara: ”Hur kan ni fråga mig det? Är ni galna? Jag är bara en jävla lodare från Högdalen.
Jag är ingenting jämfört med någon annan.”

Innimellom disse to sekvensene er det mer

Den där viljan att undvika exponering
är ganska ovanlig i dag.

– Folk tar sig kanske vatten över huvudet och tror att de ska göra en massa saker. Och i början blir man bländad av en massa erbjudanden. Det blev jag också, men nu… Jag är fullkomligt ointresserad av om någon symfoniorkester vill spela mina grejer.
Jag gör faktiskt tillräckligt många dåliga grejer ändå, känner jag. Jag gör mina låtar tillräckligt många otjänster ibland.
Jag behöver inte göra det än värre.

Jeg har skrevet om ham før og før.
Videoen til Märk Hur Vår Skugga, en gammel yndlingssang,
Bellman er det