onsdag, februar 04, 2009

svensk twitter-kronikk

På mitt skrivbord låg tre inplastade utgåvor av tidningen Form och utgjorde ett stående redaktionsskämt: "Hur många nummer hinner det komma innan Form gör ett omslag som ger oss lust att dra av plasten?"

En taskig men talande oneliner som inte riktigt räckte till en krönika. I stället blev det, för snart ett år sedan, mitt premiärinlägg på Twitter, mikrobloggtjänsten där man inte får skriva längre än 140 tecken och som jag tänkte använda för korthugget aforistisk "mediekritik".


Kjell Häglund skriver i den svenske Journalisten i dag om sin og svenskenes vei med twitter. Han beskriver en gjennomsympatisk hjelpsomhet mediefolk i mellom, det virker temmelig likt den norske twitteroffentligheten, med nettarbeidere som superaktive brukere også.

Han nevner eksempler på journalisters uforsiktige twitring, ikke fylletwitring men dum-twitring der svenske redaktører twitrer ut sin forakt for annonseavdelingen, (oppsan, er dette redaktører som bekymrer seg over ungdommer som legger ut øl- og magebilder på nett uten å tenke seg om?)

Svensk twittersfære har vokst fra å være baby til å bli tenåring og bloggsfæren er den som styrer twitringen i en modnere retning:

..medan etablerade medier mest använder Twitter för enradiga puffar (hva betyr det?) adderar journalistiska bloggar Twitter som ett nytt publicistiskt temperament, vilket höjer tempot, ger mer av en "redaktionell mix" och utmanar på "gammelmediernas" egen hemmaplan: via Twitter bjuds läsarna in för evenemangsknutna chattar, för att skicka in frågor under intervjuer i realtid och för att själva bidra till unika liverapporter.

Jeg er ikke helt sikker på at dette er tilfelle i Norge. Riktignok er avisenes twitring stort sett automatisert lenkepøs, men se-på-bloggposten-min-pøs er det mye av blant bloggere også.
Det bloggere stort sett byr på som viktig tillegg er de andre spissformuleringene og hverdagsligheter, altså tempo og redaksjonell mix, som Häglund skriver.

Likevel, jeg syns f.eks VGs to journalister under Obamainnsettingen var et godt eksempel på hvordan twitring kan brukes i journalistikken. Og i Norge er det vel stormediene som er best på å utnytte chat/nettmøter f.eks? Nåja, dette i alle hast, jobba på...

2 Kommentarer:

Anonymous Stranger sa ...

En puff er en promo :)

04 februar, 2009 13:23  
Blogger fr.martinsen sa ...

En puff er en promo ja, der ser man den konkrete verdien av å ha en leser som blogger som Stranger in Sweden.

04 februar, 2009 13:27  

Legg inn en kommentar

Abonner på Legg inn kommentarer [Atom]

Linker til dette innlegget:

Opprett en link

<< Start