Og diplom, det er et diplom også, alltid diplom
Til Dagens Nyheter sier hun,– Jag har svårt att ställa mig på sidan och beskriva vad jag gör, men genomgående är nog ett tema av frånvaro. Jag ogillar när folk påstår att jag lämnar ut mitt privata liv. Jag kanske använder en minut av mitt liv – som ägde rum fem år sedan. Jag hade kunnat använda en annan minut och berättat något rakt motsatt. Jag använder brottstycken av mitt liv som verktyg, inget annat.
På grunn av noen tilfeldigheter var jeg flere ganger på Metropolitan Museum da jeg var i New York i høst. Hver gang gikk jeg den samme, ganske korte ruta, og hver gang gikk jeg forbi de to samme bildene og stanset et øyeblikk foran dem hver gang. Det ene var dette fotografiet av Sophie Calle selv der hun forteller om nesen sin.
Det heter The Plastic Surgery og på teksten ved siden av står det at da hun var 14 år foreslo besteforeldrene at hun skulle ta hud fra rompa og fikse på et arr på venstre legg, og også fikse på nesen som har en krumming. De skulle betale. Men du kan bestemme selv, altså. The doctor put an end to my dilemma two days before the operation, he comitted suicide.Jeg så Sophie Calle i Paris for to år siden.
Hun var også med i en tekst jeg skrev for Journalisten, sammen med rumpehull og Lars Noren, pre-Knausgård kunne jeg si hvis jeg tenkte han var et vannskille, kanskje han er det.
Det andre bildet jeg måtte se litt ekstra på når jeg gikk forbi det var et maleri av D.J. Hall. Hun har malt det basert på et fotografi hun tok i 1986, just before she suffered an emotional and physical breakdown. DJ Hall er hun som sitter til høyre. Kvinnen til venstre var ikke en venn men en local she hired to pose with her for the composition.
"I don't look like an artist and I don't talk like an artist," says Hall, who considers herself something of an outsider.
Hun har i alle fall et bilde som henger i Metropolitan.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar