En pensjonert rektor driver lokalhistorieforsking på Vimmerbys rettshistorie fra 1600-tallet og fremover og han har funnet rettspapirer som viser at Astrid Lindgren ville beskytte barnets far mot tiltale.
Astrid var 18 år og arbeidet som reporter och springflicka på Wimmerby Tidning. Hun ble gravid med den 30 år eldre redaktøren Reinhold Blomberg. Han lå i skilsmisseforhandlinger og ble anklaget for utroskap, som var straffbart på den tiden. Ektefellene var enige om skilsmissen, spørmålet var bare til hvilke økonomiske vilkår. Blomberg nektet for utroskap. Fru Olivia Blomberg ba om utsettelse i retten fordi hun har fått nyss om noe.
Akkurat i denne tiden skulle Astrid føde
Enda chansen för redaktören att inte bli dömd för otrohet var att barnet föddes utomlands, någonstans där pappans identitet inte behövde uppges. Och att barnet stannade utanför Sveriges gränser tills processen var avslutad.När förlossningen närmade sig fick Astrid kontakt med Eva Andén,
en advokat som engagerade sig intensivt för ogifta mödrar. Andén tipsade om att Astrid kunde föda på Rigshospitalet i Köpenhamn, som var ensamt i Skandinavien om att förlösa kvinnor utan att de behövde avslöja något för myndigheterna om nedkomsten eller barnets far.
Astrid Lindgren har alltid varit kortfattad om tiden kring sin graviditet och vad som sedan följde. Hon berättade aldrig de egentliga skälen till att det var så viktigt att föda i Köpenhamn - inte heller varför hon valde att lämna sin lille Lasse hos danska fosterföräldrar under tre år. Varför fick inte Lasse svenska fosterföräldrar så att hon kunde åka och hälsa på honom oftare? Varför kunde Lasse inte bo hos morföräldrarna och släkten på Näs?
När skilsmässomålet mellan makarna Blomberg klubbats igenom var deras Lasse nästan elva månader gammal. Då utgjorde han inte längre någon bevisrisk mot Reinhold Blomberg och kunde komma tillbaka till Sverige.
Blomberg fridde til Astrid men fikk nei. Hun hadde ikke sønnen hos seg før hun giftet seg med Sture Lindgren.
Sonens biologiske far, då? Ja, under vistelsen på Näs 1930-1931 träffade Lasse då och då Reinhold Blomberg. När Astrid Ericson blivit Lindgren träffas inte far och son mer. Från 1930-talet finns flera brev bevarade där Astrid Lindgren med känd spetsig ironi bannar Reinhold för hans bristande engagemang i pojken och för att han inte betalar underhållet som han är skyldig att göra.
Les resten av historien av Jens Fellke i Vimmerby Tidning
FREDAG ETTERMIDDAG:
Det ser ut til at hele Vimmerby Tidning er nede for øyeblikket, så lenken over virker ikke nå. Men du kan lese samme sak her.
I Dagens Nyheter sier Margareta Strömstedt at hun er mest interessert i hvordan Astrid Lindgrens liv har preget bøkene hennes,
"Astrids stolta ankomst till Vimmerby, där fadern Samuel August mötte upp henne och sonen Lasse med häst och vagn, glimtar till i Pippis kaxiga ritt längs med stadens gator. I båda scenerna blir skvallertanter och andra fördömande stående med lång näsa när den begapade inte låter sig bekommas.
Flickorna har alltid starka band till sina fäder. Pojkarna däremot är faderslösa. De söker, nästan alla, en fadersfigur. Tydligast är det med Mio och hans min fader konungen."
Wiki på Astrid Lindgren
Leste om Lindgren og hennes sønn i sas-magasinet på flyet fra Oslo til Trondheim for et par dager siden. Og lurte på hvorfor i alle verden det var nødvendig å dra til København for å føde, og ha sønne i fosterhjem der. For akkurat det viktige poenget var helt utelatt i artikkelen der. Men nå vet jeg det.
SvarSlettJa der kan man se, men jeg tror dette var en nyhet som kom etter at SAS-magasinets artikkel var skrevet, den var helt ny da jeg skrev den.
SvarSlettDette er veldig interessant. Hvorfor hadde hun sånt behov for å beskytte denne mannen ? Var det for å slippe ubehagelige bindinger hvis sannheten kom fram og han fikk problemer pga det? Og at hun da i så fall ville (helt urettmessig) føle noen slags form for forpliktelse? Ville hun ha minst mulig med ham å gjøre ? Samtidig som hun da helt tydelig er bitter fordi han ikke ønsket å ha noe med barnet sitt å gjøre.
SvarSlettAnne
Ja jeg tenkte også på det der. Det står fler detaljer i artikkelen som jeg lenket til.
SvarSlettHun treffer ham en stund etter at hun er blitt gravid, de er på et hotell f.eks, da er hun synlig gravid. Så da er det nok en lojalitet der.
Senere snakker hun syrlig om ham som en pikenes jens eller noe slikt, og også som du nevner at han ikke treffer sønnen sin etter en stund.
Det kan jo tenkes at det var flere ting som spilte inn etterhvert.
Hun tok ham jo ikke til seg før hun giftet seg, og sånn var jo situasjonen på den tiden, ingen barnehage å ha ungen i slik at du kunne jobbe. Det har skjedd mye på to generasjoner, det er mye å være takknemlig for.
Da jeg så utstillingen om henne i Stockholm (har skrevet om, søk evt. i det hvite feltet oppe til vesntre i bloggen) syns jeg det var trist å lese at hun sa at hun aldri elsket mannen sin, selv om de hadde det hyggelig sammen. Det var nok mange som giftet seg fordi det var en fornuftig ting å gjøre, fordi alternativet var verre.
Hun sa jo at sønnen hadde det godt hos fostermoren, men at hun selv hadde det vondt med sønnen et annet sted.
Verden har gått fremover, ja. Heldigvis.
SvarSlettJeg har også alltid lurt på hvorfor hun reiste til Danmark for å få sønnen sin. Dette er nok helt nye opplysninger som har kommet fram. Det må ha vært en utrolig tøff periode for den 18-19-årige Astrid.
SvarSlettDet har skjedd mye i vår vestlige verden på de to generasjonene heldigvis.
Ja det er helt nye opplysninger, det er denne lokalhistorikeren som har sittet og gravd i rettspapirer.
SvarSlettDet var jo nyhet i Sverige, rart at det ikke er nevnt her syns jeg. Jeg har ikke sett noe om det i alle fall.